fredag 22 maj 2015

Syftet och Meningen med mitt liv



Efter att ha tittat på Teal Swan och gått igenom ett par videor börjar jag jobba med att meditera och med mig själv.

Jag mediterar för att hitta tillbaka till känslor, när de uppstod och jag jobbar med känslan. Allt med hjälp av Guiden Teal Swan som finns på Youtube.

Ledsamhet när jag vaknar

Jag känner mig alltid ledsen när jag vaknar. Med hjälp av meditationen och Teal Swan kom jag fram till att ledsamheten har funnits ända sedan jag föddes. Jag minns att jag var på ett rum med min mamma och min mormor. Jag kände mig otroligt ledsen. Denna känsla har jag haft varje gång jag vaknar genom hela mitt liv. Det är därför jag inte vill gå upp. Det är därför jag inte vill sova, för att slippa vakna och känna mig ledsen.

Genom meditationen fick jag också reda på att jag känner mig ledsen för att ha lämnat Oneness, Allah, och gått in i den här skapelsen.

Syftet med m i t t liv

Alla har ett syfte och mening med livet. Med meditation och guidning av Teal Swan fick jag reda på att mitt syfte och min mening med livet har någonting med sanningen att göra.

#1
Varje gång en relation till någon har avslutats så beror det ofta på att den personen inte trodde mig, trots att jag sa sanningen, vilket får mig att känna mig kränkt på något sätt. Jag har nämligen satt en ära i mitt liv att alltid säga sanningen. Det har fått många konsekvenser, som t ex att bli hånad, bli kallad för lögnerska, att bli skrattad åt, att förlora vänner, bli lämnad, övergiven.

Varje gång jag sagt sanningen när jag velat avsluta någonting har jag fått erfara att jag förlorat det jag velat avsluta, men också det jag velat påbörja.

#2
En annan sak var att jag tyckte det var jobbigt att ta hand om andra människors problem, då de ofta kom till mig med dem. Istället för att säga sanningen, flydde jag ifrån dem. Jag bytte telefonnummer, jag flyttade från orten.

#3
Människor har velat styra mig. Hur jag tänker, hur jag känner, hur jag beter mig. Människor har inte accepterat mig för den jag är. Jag har känt mig utnyttjad och manipulerad. Jag har inte fått vara den jag är. Jag har inte fått vara den jag i sanning är, mig själv. Jag duger bara om jag gör som andra säger. Jag har kämpat integritet hela mitt liv.

Fortfarande är det människor som säger till mig hur jag ska tänka, hur jag ska känna, hur jag ska bete mig, och fortfarande har jag svårt för att 100% vara självständig, visa 100% integritet, vara mig själv 100%.

#4
När jag berättar hur världen ser ut, hur den fungerar, och allting hänger ihop får jag tillbaka att jag är inskränkt, dum, hjärntvättad, manipulerad. Så jag letar bevis. Men de förkastar bevisen. De vill inte höra på dem. Jag själv är en god lyssnare, men andra är dåliga lyssnare. De flyr från mig när jag säger sanningen. Så jag isolerar mig från dem.

#5
Jag sätter ett stort värde på att säga sanningen. Fastän det gör ont. Fastän jag blir kränkt och kallad för lögnerska.

#6
Jag önskar att alla lever det bästa livet de kan leva. Jag har sökt efter den bästa vägen, det bästa tänkesättet, den bästa livsstilen hela mitt liv. Jag har längtat efter att leva efter den.

Syftet med D i t t liv

Det stora syftet med livet är att lära känna Källan till skapelsen, Allah. Det personliga syftet med just mitt eget och Ditt liv är någonting annat.

Vill du också finna syftet och meningen med ditt liv?

Guida dig själv med hjälp av Teal Swan. Klicka på länken här

Syftet med mitt liv är att uppleva hur det är att leva sanningsenligt. Det är därför jag lever med människor som förkastar sanning. För att verkligen uppleva sanningen. Jag har själv levt med sanningen, jag har upplevt sanningen, emotionellt, fysiskt och spirituellt.

Det är det jag kom hit för är att känna mig trodd, istället för misstrodd.

Det är därför jag blir ledsen när min son inte tror mig när jag säger att maten är god, och han säger att den inte är det. Det är därför jag blir ledsen när jag säger att jag älskar alla ovillkorligen, och människor föraktar mig och spottar på mig. Jag värdesätter sanningen så högt, medan andra spottar på den, vilket gör mig upprörd, galen och till och med ilsk.

Jag känner mig avvisad när jag säger sanningen. Motsatsen till avvisad är godkänd.

Jag vill känna mig godkänd, välkomnad, insläppt, antagen.

Dröm

I går natt drömde jag om detta på ett rakt sätt. En man hade antagit mina visioner och blivit inspirerad när han satt ihop ett program. Jag själv misslyckades och fick bara B och C på de fyra delkurserna. Totalt fick jag ändå A- som helhetsbetyg, eftersom jag hade varit den som inspirerat honom. Jag kände mig skamsen och dum.

Jag har sanningen teoretiskt. Men jag tillämpar den bara till 80% praktiskt, i vardagslivet, vilket får mig att känna mig skamsen och dum. Jag vågar inte leva sanningen till 100%.

Självvärde

Jag är värdefull, oavsett vad jag gör i livet. Från det jag föddes var jag värdefull. Men med födelsen förväntades det en massa av mig. Att göra människor glada, stolta, snälla, lugna. Jag förväntas förändra andra människors upplevelse. Från självhat till kärlek. Från spänd till avslappnad.

Min läxa i detta livet är bara att guida människor till detta. Jag kan inte göra jobbet åt dem. Jag kan inte förändra deras upplevelse och deras känslor.

Min första utmaning

Utmaningen är att hantera det faktum att människor sedan födseln vill kontrollera mig, för sin egen vinnings skull. De vill att jag ska göra vissa saker för att de ska må bättre. De vill att jag ska säga vissa saker för att de ska må bättre. De vill att jag ska bete mig på ett visst sätt för att de ska må bättre.

När jag säger sanningen har de vänt den ryggen. De vill inte höra den. De flesta vill inte veta av den.

När människor vill kontrollera mig för egen vinning, för de tror att jag är den som kommer förändra deras känslor och upplevelse får jag panik.

Så jag säger: Vad är viktigast? Att vi mår bra eller att du mår bra?

Ord som jag ska upprepa: Jag är frigjord, jag är fridfull. Jag är Ett med allt. Jag har makten i min hand. Jag är inte ansvarig för andras handlingar och ord. Jag är inte ansvarig för andras upplevelser. Jag är inte ansvarig för om de mår bra eller inte. Det är inte min uppgift. Det kan jag inte göra. Min uppgift är att fortsätta säga sanningen. Fortsätta säga nej. Fortsätta säga stopp. Inte lägga mig i andras problem. Inte försöka lösa dem. Inte hjälpa dem, mer än om de vill lyssna. Om de inte vill lyssna, vad ska jag göra då? Låt dem vara. Bli tyst?

Kanske. Antagligen. Absolut.

Bli tyst. Och meditera. Det är okej att vara tyst. Det är okej.

Men främst av allt, att våga vara den jag är till 100%. Att våga säga nej. Att våga visa integritet. Att våga säga jag vill inte. Att våga var fördomsfri. Att sluta kontrollera andra.

Varför blir jag irriterad när mina barn vill ha någonting av mig?

Varför blir jag irriterad när andra vill ha någonting av mig?

Min yngste son som är nyfödd och ett år gammal nu, vill inte ha mig särskilt ofta. Han kommer till mig för att få mat, bli bytt på, kramad en kort stund, tröstad om han slagit sig, eller nattad på kvällen. Annars är han rätt ointresserad av mig.

Så är inte mina andra barn. De kräver uppmärksamhet och vill att jag förändrar deras känslor. Att jag håller dem och umgås med dem, lyssnar på dem, leker med dem. De kräver stor uppmärksamhet.

Kanske har jag avfjärmat mig från alla som vill ha mig, så att jag till och med avfjärmat mig från mina barn och min närmsta familj, så att jag inte är tillgänglig. Andra människor söker mig ständigt för att jag ska förändra deras upplevelser. De tar inte själva ansvar för sina upplevelser. De vill utnyttja mig för att förändra sina upplevelser, vilket irriterar mig.

De gnäller. De tjatar. De pratar.

Jag behöver inte ge dem mycket uppmärksamhet egentligen. Men eftersom de är hungriga på uppmärksamhet som jag inte riktigt har gett dem i form av positiv uppmärksamhet och tid, så ger jag dem istället tjat, gnat och tillrättavisningar när de "stör" mig alldeles för mycket. Stör mina tankar. De vill ha saker och de tror att de får de genom mig.

De älskar när jag säger sanningen. De vill höra den.

Att komma ihåg!

Jag måste komma ihåg att när jag möter människor är jag inte tvungen att lyssna på dem. Jag behöver inte hjälpa dem. Jag kan ge dem sanningen, om de vill ha dem. Jag behöver inte göra som de säger. Jag behöver bara hjälpa min yngste son med nödvändiga saker, men alla andra klarar sig alldeles utmärkt.

De vill ha min hjälp. Men jag är ovillig att hjälpa. Jag känner att musten är ur mig. Jag vill inte hjälpa någon med någonting. Det gör mig trött. Jag vill inte hjälpa någon. Egentligen är jag "skyldig" människor att hjälpa dem, då de hjälpt mig. Men de valde att hjälpa mig. De valde att hjälpa mig av olika anledningar. De kände att de var tvungna, att de ville, att de skulle få tillbaka någonting från mig. Men det är deras egna val. Jag har inte sagt åt dem att göra någonting för mig.

Gliringar och bli kallad för olika saker!

Risken är att man får en etikett. Det är där själva integriteten kommer in. Och självvärde.

En sista utmaning för mig själv!!

Jag har alltid haft en känsla av att vara misstrodd, och att folk inte litar på mig.

Min utmaning är att låta andra göra som de vill - ha tolerans mot deras okunnighet och ignorans - de ignorerar mig, de ignorerar det bästa, sanningen. Att de ignorerar mig gör mig i dag galen. Skolelever, familj, släktingar, vänner. Min utmaning är kanske att ignorera andra, så som de ignorerar mig??!

Det får andra att slappna av, för då behöver de inte förändra sitt tänkesätt, sitt beteende och inte heller suna känslor. Vem är jag att ge dem kunskap? Kunskap har de tillgång till själv, genom sig själva i deras relation till Källan, Allah. Jag ska fokusera på att må bra. På att höja mina egna vibrationer och energier. Genom wodho, fasta, bön, läsa Koranen, be nattbön, meditation.

Jag har också en allra sista utmaning för mig själv - att ta reda på varför de ignorerar sanningen, och det gör jag genom att själv fokusera på min egen ignorans.