torsdag 14 maj 2015

Raw food-cravingskänslorna ger mig känslor av skuld

Gå hit om du vill ha receptet på den här raw food tårtan utan nötter

Jag har ett problem.

Jag mår alldeles utmärkt. Jag äter Raw food och jag mår underbart. Problemet ligger i att Raw food är dyrt. Det är dyrt att äta så, jämfört med att äta bröd. I alla fall i Tunisien.

Problemet ligger i att det inte bara är jag som vill äta Raw food. Barnen älskar raw food, och likaså vuxna. Om alla äter Raw food så kommer alla må bra och alla kommer att hålla sig friska och krya och bli starka. Men det kräver pengar. Varje person som äter kostar mer än de som bara äter bröd. Det är det som är problemet.

Och när jag äter Raw food kan jag inte låta de andra titta på. Jag ger dem maten först och sedan är maten slut. Med mat menar jag jordgubbar, sesambars, raw food-choklad, bananer, meloner, tomater m.m.

Vad ska jag göra?

Jag känner skam och skuld. Jag skäms.

Min man reagerar på den ekonomiska biten med irritation. Han tycker det är dyrt att äta hälsosam mat. Han vet förnuftmässigt att det är det enda logiska, men grymtningarna kommer när Raw food är slut.

Han får en frisk familj, men vill inte ha gnället.

Jag håller igen på Raw food och äter mig inte mätt, eftersom jag inte vill ha grymtningarna.

Vad ska jag göra?

Jag har fått en platt mage, annars är den som en spärrballong när jag äter bröd. Mjölk dricker jag aldrig eller mjölkprodukter och inte heller majs- eller ägg. Jag undviker fet mat, då det förstör hela min mage. Bröd ger jag min son, som godis.

Jag ser bara fördelar med att äta Raw food, förutom att det är dyrt. Det känns dyrt, relativt sett. Det kostar cirka 4 000 kronor bara för mig och min son varje månad om jag ska ta ut svängarna. Men då är min son som är ett år gammal glad, stark och frisk. Hans mage går smidigt och fint. Han är aldrig sjuk, subhanallah. Han springer runt i yogaställning när han kryper, som ett får. Han ställer sig upp och har redan börjat gå, en månad innan hans ettårsdag. Han är lugn, fokuserad och fin.

Är det värt pengarna?

Ja.
Ja.
Ja.

Men,

Nu är det så att jag skäms. Jag har råd att göra så med min son och när jag har andra hemma så vill jag vara lika rättvis mot dem. Jag vill också ge dem Raw food, som de älskar. Jag vill att de blir starka och friska och glada. Jag vill, och barnen själva vill, men alla säger att Raw food är för dyrt. Man blir inte mätt. Om man äter för lite. Så mängden måste ökas.

Och pengarna räcker inte.

Det är den trummar vi slår på hela tiden.
Pengarna räcker inte för alla.

Räcker jordens resurser för alla?

Ja.

Men räcker pengarna för att tillfredsställa alla i min närhet? Eller är deras föräldrar ansvariga för deras barn?
Jag vet inte. Jag känner mig så förvirrad.