måndag 10 november 2014

Från depression till insikt och ett rent hem

Idag vaknade jag med samma känsla av tomgång. Livet står stilla, fast det förändras. Allting händer om och om igen. Inte för att det är något fel på mitt liv, men jag skriver för att jag vill förstå mig själv.

Idag vaknade jag lite tidigare än vanligt. Jag stängde inte för persiennerna och lät solen skina in. Det gjorde att jag vaknade lite tidigare, nästan två timmar tidigare.

Min son som är sex månader behöver mig just nu och därför är jag hemma. Men jag vill inte ta hand om mitt hus och inte laga mat.

Hur ska jag göra då?

Jag funderade ett tag på det och bestämde mig för att testa fem-minutersstädningen igen. Det hade funkat förr. 5-minutersstädningen går till så att jag går igenom varje rum och har bara fem minuter på mig att göra det viktigaste. Jag får inte mer tid på mig. Jag tänker mig att det kommer främmande på besök och jag har inte mer tid än så. Det brukar resultera i att jag får mer och mer gjort. Det är härligt.

Samtidigt gick jag och funderade på varför jag behövde fem-minutersregeln. Jag hade kommit till insikt förr och låtit min intuition leda mig.

Förra gången jag fastade och detoxade kom jag till insikt att jag behövde få ett slut på min generösa sida och i synnerhet min mans. Vi har skulder som måste prioriteras och kan inte hjälpa folk för jämnan. Visst man ska vara generös, men det finns gränser. Jag satte alltså upp gränser för mig själv och gick ner de två magiska kilona som jag kämpat att gå ner i tio år.

Idag ligger jag på samma nivå, men nu handlar den emotionella detoxen om bekräftelse.

Jag brukade, när min familj var borta på besök, ta och städa hela huset på en gång. Jag mådde bra av att bli sedd och bekräftad. Jag visste att det var uppskattat. Tyvärr håller detta fenomen i sig till idag, som vuxen. Jag vill inte städa och laga mat om ingen ser vad jag gör. Men varför det? Vad håller jag på med? Varför kan jag inte göra det för min egen skull. Jag vet ju att jag blir belönad av Allah, Al-Karim, den generösaste.

Jag måste göra någonting åt det.

Nu när jag kommit till insikt har jag hunnit sopa, moppa och diska och fräscha upp kök och badrum. Jag borde klappa mig på axeln, men jag har svårt att ge mig själv beröm. Det måste jag dock, eftersom allt bra måste berömmas och man bör säga mashallah, så att man inte skadar sig själv med det onda ögat. (Se  artikel)

Visst, crazy, men är inte världen crazy?

Jag sitter nu i ett fräscht kök, med en fräsch bebis, och mår bra. Tyvärr behöver jag bekräftelse och det ger jag mig genom att blogga.

(Kanske det är därför jag bloggar. För att människor ska se mig....)

Vill du läsa mer? Här finns fler artiklar