söndag 9 mars 2014

Hur lång tid tar det innan stressnivåerna går ner?

Stress uppträder när vi känner att vi inte kan klara situationen och inte får utlopp för våra naturliga beteenden. Om man har problem ligger stressen som en orsak i botten. Man kan vara utsatt för både långtids- och korttidsstress. Stressen kan bero på både överstimulering och/eller understimulering. Oavsett vilken typ av stress eller vad den beror på så frigörs det hormoner (aminosyror) i kroppen, bland annat adrenalin och kortisol. Om man lider av långtidsstress eller om man ofta utsätts för korttidsstress så kommer man att bli sjuk.

Att någon gång ibland utsättas för måttlig stress är inte farligt men det tar tre till fem dagar innan stresshormonerna är tillbaka på sin vanliga nivå igen. Det är av största vikt att man får tid att återhämta sig innan man utsätts för ett stressmoment igen.

Hur vet man om man är stressad eller någon annan är det?

  • Man är orolig och rastlös
  • Man får spänd kropp och hårda muskler
  • Man blir svettig
  • Man har svårt att koppla av eller sova
  • Man kissar och bajsar mer än normalt
  • Man är ofta sjuk, immunförsvaret sänks av stressen
  • Man kräks
  • Man gör det man "måste" göra, t ex hemmafruarbete eller vanligt arbete, hysteriskt
  • Man blir hyperalert och känslig för ljud och ljus
  • Man har svårt för att vara ensam
  • Man blir lätt skrämd, rädd för många olika saker
  • Menstruationscykeln blir oregelbunden
  • Man börjar göra rutinmässiga "konstiga" beteenden
  • Man tappar aptiten
  • Man gnäller mycket
  • Man biter på naglarna
  • Man andas häftigare
  • Man luktar mer
  • Man får dålig andedräkt
  • Man får förhöjd puls
  • Man dricker mer
  • Man blir känslig för beröring
  • Man skäller ofta
  • Man blir aggressivare/överreagerar
  • Man får koncentrationssvårigheter och inlärningssvårigheter
  • Man blir irrationell
  • Man får dåliga tänder
Vad kan stressa en?

  • Smärta och/eller sjukdom
  • Stressade människor runtomkring en
  • Orolig omgivning (flyttar ofta, ändring i hemmiljön, människor som kommer och går ofta eller familjesplittring och separation av något slag)
  • Människor runtomkring har för höga ambitioner, ställer för stora krav på en. Kan vara både fysiskt, psykiskt, känslomässigt, mentalt eller själsligt. 
  • Höga och starka ljud
  • Stort ansvar
  • Ensamhet
  • Ofta ta emot nya främmande människor
  • Kontrollerad miljö och människor
  • Liten rörelsefrihet, vara mycket hemma
  • Konflikt i familjen eller aggressivitet i närmiljö (barn som bråkar m.m.)
  • Hetsiga aktiviteter
  • Under- eller överstimulering
  • Aldrig får vara i fred. Blir störd när man vilar eller sover, även om man bara blir "gullad" med så blir man störd.
  • Att aldrig få träffa andra och/eller isolering/avskildhet/ensamhet från familj, vänner och släktingar
  • Hårda ord eller våld
  • Frustration hos människor runtomkring en. Man förstår inte vad andra vill. Man får inte respons på signaler. 
  • Osäkerhet och rädsla hos människor omkring en. 
  • Hot inom familjen
  • Sex, pojkar blir stressade om de bor i ett område med många flickor och de klär sig sexigt.
  • Att inte få kissa och bajsa när man behöver
  • Frysa eller vara för varm
  • Att vara hungrig eller törstig
  • Att bli utsatt för skrämmande händelser eller situationer 
(Tänk vad media och filmer kan ställa till för våra stresshormoner. Och vi som utsätter oss för tv v a r j e dag i princip, med nyheter, sport, action och äventyr, samt romantiska komedier)

Understimulering...
Att utsätta en aktiv, social person för understimulering är en orsak till stress. Många gånger är det så att människor runtomkring en inte vet vad man behöver. Man har olika behov som det är viktigt att man får utlopp för. Bland annat är det viktigt att man får röra sig fritt, t ex i området utanför, i skogen eller andra "fria områden". Kan man inte det bör man skaffa träningsutrustning i hemmet. 

Att hålla sig för sig själv långa stunder ger ofrånkomlig stress. Man behöver vara med sin familj och kompisar för att få använda sitt språk och för att må bra. 

Om man förväntar sig att man ska fungera helt normalt även om man inte tillgodoser ens behov, tror man fel. Man kan fungera normalt, men man kan då undra hur man egentligen mår. 

Och överstimulering...
När det gäller överstimulerande faktorer kan dessa framkalla stressreaktioner på samma sätt som de understimulerande, om man t ex ofta utsätts för dem och för länge och det blir för många av dem. För vissa personer kan endast en faktor utlösa en stressreakton medan en annan person klarar av flera stressfaktorer utan att bli stressade. 

Ibland har överstimuleringen att göra med att man får allt för mycket fysisk aktivitet. Man bygger elitidrottare. Att man flåsar och låter efter ett träningspass tas ofta som tecken på att man tränat "ordentligt" och tröttat ut sig, så man kan gå hem med gott samvete och förvänta sig att sova gott i flera timmar. Man tror att man "sprungit av sig", istället har man "sprungit på sig" stress. 

Flåsande och flämtande tyder på, snarare än fysisk utmattning, att man är mycket upp i varv - stressreaktion har satt igång kroppen. Blodet behöver mer syre för att musklerna ska få mer näring för att klara den pågående "träningen" eller aktiviteten. Ens reservkapacitet tas i bruk, men det är inte meningen att den ska användas och tömmas varje dag. 

Kroppen ställer in sig för att klara ökad stress.
En stressad individs hormonsystem (aminosyror som finns i frukt och grönt) ändras ju längre tid och ju fler stressfaktorer det utsätts för. Förutsättningen vid födelsen är ett helt normalt fungerande hormonsystem som sätts igång när kroppen verkligen behöver reservenergi, dvs vid fysisk aktivitet och "fara" t ex vid hunger och törst eller andra basala behov. 

Om man varje dag utsätts för psykiska och/eller fysiska ansträngningar som inte är naturliga, så utsöndras alltmer stresshormoner i blodet. Det gör att man alltid är i högsta alarmberedskap. Binjurebarken, där stresshormonet produceras, blir med tiden förstorad för att kunna klara av den ökade produktionen av stresshormon (aminosyror). Och med den förstorade binjurebarken så kommer en konstant ökad produktion av stresshormoner. Vid korttiddstress, exempelvis fysisk aktivitet, olycka eller bråk så rusar adrenalin i höjden och når sitt maximum efter 15-20 minuter och det ökar också kortisolet, magsyran och könshormonerna. Könshormonerna gör att man reagerar mer aggressivt på hot än annars. Alltså är det väldigt vanligt att det är stressade personer som är aggressiva eller "gapiga" och som gnäller eller skäller mycket på (kritiserar) andra. 

Om man tar bort de stressframkallande faktorerna, så tar det ändå lång tid innan man kan se någon ändring i ens beteende. Detta på grund av att den förstorade binjurebarken fortsätter att producera alltför stora mängder stresshormoner. Men så småningom når hormonsystemet ner till sin normala kapacitet och man blir mer harmonisk och välfungerande. 

Träning och social aktivitet
Vi stressar ofta oss själva genom att utsätta oss för fysiska aktiviteter. Det producerar lika mycket stress som verkligen "farosituationer" i naturen. Att utsättas för fysisk aktivitet varje dag är starkt stressande. Man älskar att springa efter sina mål och drömmar, men det är en aktivitet som sliter hårt på en både psykiskt och fysiskt. 

Att träffa andra likasinnade är viktigt och riktigt för en, men det bör ske med måtta. Om träffarna sker dagligdags och mest består av jobbaktiviteter så är det helt klart en överstimulerande faktor. I synnerhet för kvinnor som får sina adrenalinnivåer och kortisonnivåer på fyrdubblad nivå än män, i synnerhet de som jobbar och sedan har ett hem att sköta och barn att ta hand om, medan mäns dubbla nivåer går ner när de kommer hem och vilar. 

Att träffa nya människor och studera nya saker varje dag kan innebära att innehållet av stresshormoner i blodet ökar och i kombination med andra faktorer kan detta medverka till att negativ stress uppstår. 

Hos de flesta människor med problembeteenden så finns stress med i bilden. Man ska inte arbeta hela tiden, man är inte gjord för det. Många gånger stressas man av för stora krav och för mycket aktiviteter. Så tänk på att man inte behöver aktivera sig hela tiden, lär dig att bara vara tillsammans med de närmsta och njuta av vila, lugn och ro. (Ta bort datorn, boken och tv:n)

Vad ska man göra för att minska stressen hos sig själv och andra?

  • Man ska vara vänlig mot sig själv och andra, inte använda våld eller hårda ord. 
  • Man ska se till att vara tillsammans med familjen så mycket möjligt. 
  • Man ska umgås med andra likasinnade på ett sunt sätt. 
  • Man ska lära sig att se sina lugnande signaler och svara på dem. 
  • Man ska inte tvinga sig själv att göra saker när man inte orkar
  • Man ska se till att det finns lugn och ro under dagen. Låt det gå minst tre timmar mellan varje aktivitet. 
  • När man sover eller vilar ska man få göra det i fred. 
  • Om det finns saker som man är rädd för i sin hemmiljö, ska man bort dem tills stressen sjunkit. 
  •  Man ska tala lugnt till sig själv och andra. 
  • Man ska skydda sig själv från "bråkiga" människor om man har sådana hemma. 
  • Man ska försöka väcka sina sinnen och stimulera dem, i måtta. 
  • Man ska inte vara ensam längre perioder och inte behöva utsätta sig i en situation då man behöver vara på sin vakt hela tiden eller koncentrera sig hela tiden. 
  • Man ska se till att det finns gott om färsk frukt, bär och nötter att äta hela dagen. 
  • Man ska se till att man får lyckas med saker och ge sig själv och andra beröm och uppmuntran därefter, det är viktigt för självkänslan. 
Gå ner i varv, och må bättre. Om det är svårt att få stressen att gå ner försök finna på hjälp på något sätt.